zatara

...men jag tror jag vet känslan, eller förstår mig på den.... Min mor har alltid sagt man ska inte hata, man får inte hata, det är så konflikter uppstår. Jag hatar ingen/inget men är otroligt upprörd, arg över saker och ting så får en känsla som jag aldrig haft tidigare,men den här känslan har nog inte gått så långt som hata men kan förstå att folk börjar hata. Tragiskt!

Men jag tycker inte att man ska slösa sin enegri till att gå runt och vara olycklig, det finns så mycket gott i livet och ja, i vissa stunder mår man sämre men att börja hata situationen gör nog inte så att man mår bättre. Jag kommer nog inte använda mig av den känslan utan  fylla upp min inställning med Kärlek istället.

Så sluta gå runt och va en bitter männsika, det är bara du som förlorar på att vara negativ....

I wikipedia översätter ordet Hat som, en passion, vars grund är en olustkänsla vid föreställningen om hatets föremål och som yttrar sig i ett permanent begär att skada detta.

Dess motsats är kärlek, och dess närmaste frände inom själslivet är vreden, vilken som kortvarig affekt är detsamma, som hatet är som permanent sinnesbeskaffenhet.

Motsatser till kärlek i vår kultur är å ena sidan hat och å andra sidan likgiltighet. Skillnaden mellan hat och likgiltighet är att den som hatar fortfarande väldigt mycket bryr sig om den andre medan detta inte gäller när man är likgiltig.




 Peace and love / Zatara